sancti

Tänk dig din värsta mardröm. Tänk dig att se en av dina allra närmaste dö och känna den där bottenlösa, svarta sorgen och tomheten fylla dig. Det råkade jag ut för i natt. Min värsta mardröm.

Förmodligen kom det sig av att jag pratade med honom på telefon igår. Pratade inte om nåt speciellt, kompisens bröllop, nån dejt han skulle på, planeringen i helgen.. Men jag hade en obehaglig känsla när jag la på luren.
Drömmen började med att han avled, av en allergisk reaktion mot lakrits. Han är visserligen allergisk mot en hel del i verkligheten, men jag tror inte att lakrits är en av dom men på något sätt gjorde det drömmen ännu mer verklighetstrogen. Sen minns jag mest känslan, den där stora svarta hemska känslan av att ha förlorat någon för alltid. Ibland säger man ju "det kändes såå verkligt" men för mig VAR det verkligheten. Två av mina arbetskamrater, Alex och Jeremy, hittade mig och frågade vad som hänt och det gick inte att finna ord. Jag bara såg på dom och var helt förtvivlad.

Till slut somnade jag, i drömmen alltså, av utmattning och i den drömmen jag hade då kom någon fram till mig och sa "Nej, men han är inte död. Se, han sitter här". Jag gick runt hörnet och såg honom sitta i en soffa, men trots att jag såg honom visste jag att det inte var sant - han var fortfarande död. Han kom fram till mig, la sin hand på min, tittade med en sån vänlig blick på mig och log som för att säga "Det är ok." Jag var tvungen att acceptera det och vid det här laget var hela min själ så upprörd att jag vaknade  - ur båda drömmarna - av att jag grät.

Jag var så långt inne i drömmen att jag inte kunde ta mig ur den. Klockan fem på morgonen kunde jag inte skaka av mig känslan av sorg och saknad.. Inte heller kunde jag somna om som jag så förtvivlat ville, för att kunna "starta om" dagen.

Nu på morgonen har jag gått omkring som i dvala, sms'ade honom så fort jag gått upp och han var ok - naturligtvis. Trodde inte egentligen att något hade hänt, men jag kände ändå att jag ville kolla. Känner fortfarande sorgen i bröstet, det vill inte gå över. När jag kom till jobbet började jobbdagen med att ett gäng som jobbar på ett annat ställe var utelåsta - vaktbolaget hade inte öppnat grinden - och en annan kollega hade tappat sina kort, båda två så jag har kämpat med det i en timme nu utan att hitta en lösning. *suck*

Bra dag va? Riktig tisdag..