Sliding doors
Helen får sparken från sitt jobb på reklambyrån, och när tunnelbanedörrarna på vägen hem stängs mitt framför näsan på henne får vi se vad som skulle hänt om hon hunnit med tåget, och om hon inte hunnit med.
När hon kommer till jobbet en morgon får Helen (Gwyneth Paltrow) orättvist sparken från sitt PR-jobb. Hon är på väg hem när det otroliga händer - tiden flyttas tillbaka och en andra version av hennes liv skapas. I en verklighet hinner Helen med tåget, träffar James (John Hannah) och kommer hem, endast för att finna pojkvännen Gerry (John Lynch) i säng med sin ex-flickvän Lydia (Jeanne Tripplehorn). I den andra verkligheten missar Helen tunnelbanetåget, blir rånad, åker till sjukhuset och kommer till slut hem för att finna Gerry, nu ensam, i duschen.
Vi får se hur båda hennes parallella liv utvecklas; i ett lämnas Helen Gerry och skapar en ny, lycklig relation med James; i den andra blir Helens liv besvärligare och besvärligare när hon är tvungen att ta två jobb för att försörja sin värdelösa pojkvän då han, enligt honom själv, ska slutföra sin första roman, men i själva verket spenderar det mesta av sin tid i sängen med Lydia.
Det här är en film som verkligen handlar om ödet - alla små tillfälligheter som gör att vi träffar olika personer. Jag och mitt ex råkade vara online på en chattsida på samma gång, det var en ren tillfällighet att vi träffades, eller? Och jag och en av mina kompisar hade varit mer ytligt bekanta under våra tre år på gymnasiet och under en resa till USA blev vi faktiskt vänner, så det var ju också en tillfällighet, eller? Ödet, tillfälligheter - kalla det vad ni vill, men ibland är det otroligt att saker och ting blir som de blir. Helt klart en sevärd film med stor böl-faktor på slutet när en av Helens två verkligheter avslutas och vi får se hur det går för henne. Ger den en klar femma - det är ju en av mina favoritfilmer :)
