sancti

Ja, blodtryck? Med ? på slutet. För jag verkar knappt ha nåt. Nyss hemkommen från Östra efter lite strapatser... Men jag ska börja från början.

I morse vid kvart i åtta låg jag och halvsov i sängen. Brukar ju alltid vakna eller bli väckt vid åtta så jag var lite halvvaken sådär.. Då kände jag helt plötsligt att det "sipprade" nånting. Tänkte att jag antingen kissade på mig lite (pinsamt) eller så var det lite fostervatten som kom. Så jag sprang upp på toa och kissade och tänkte väl inte mycket mer på det. Gick in i köket och gjorde i ordning två smörgåsar och när jag står med näsan i kylen känner jag hur det kommer lite till.. Hmmmmmmmm! Var fortfarande väldigt osäker på vad det var, men jag tänkte att det var bäst att ringa in och fråga om man skulle kolla det eller avvakta så jag ringde till KK Östra och pratade med dom. Sköterskan ville att jag skulle komma in för en undersökning och ett CTG (ett test som kollar barnets hjärtljud och ev värkar).

Sagt och gjort så klädde jag på mig, Totte rinde jobbet och sa att han skulle bli sen, och så tog vi bilen upp till Östra. Fick vänta en kort stund i väntrummet och sen komma in och de placerade CTG'n på mig och frågade lite frågor och senfick jag sitta där med apparaten på mig medan sköterskan gjorde annat. Vi skulle bara ringa på henne när maskinen var klar. Då fick jag världens illamående-attack! Så som igår men mycket värre. Svettades, mådde illa och det svartade för ögonen. Efter några minuter, låånga, långa minuter, gick det över. Medan jag satt där med CTG'n kom det en sån "attack" till. T var så snäll och fläktade mig och torkade mitt ansikte och kom med kräkpåse och vatten.

När sköterskan kom tillbaka var jag alldeles darrig, men då var det dags för undersökningen så det var lika bra att få det överstökat. Hoppade (haha, visst, smidig som en elefant) upp i gynstolen och de kollade om det kom nåt vatten. En som kikade och en som ruckade på bebisens huvud. Hon trodde att kanske en hinna hade gått (man kan visst ha flera) eller att det kanske var en större flytning eller nåt jag hade haft för det kom inget mer vatten. Skönt på sätt och vis men det hde varit gott om det hade satt igång nu..

Medan jag klädde på mig berättade jag hur jag hade mått under CTG-provet så hon tyckte att hon "kunde ju ta blodtrycket, bara för att kolla". Ser hur hon får en rynka mellan ögonen när hon tar trycket. "Jaha" säger hon och trycker upp den där blodtrycksgrejen en gång till. "Brukar du ha lågt blodtryck?" frågar hon. "Ja" säger jag, för det brukar ligga på 110/70 och det är ok, fast rätt lågt. "Nej, nu får du ställa dig upp" säger hon då, för hon lyckades inte ta det andra gången heller. När hon inte kunde ta trycket trots att jag stod upp (och nu börjar jag bli lite svimfärdig igen) blev hon lite orolig och tyckte att jag skulle lägga mig en stund så jag fick komma bort till en säng i ett annat rum.

När jag hade legat en stund och fått lite vatten kunde hon äntligen ta mitt tryck och då ligger det på 80/40. Inte så bra alltså! Undrar bara vad det låg på när det var så lågt att hon inte ens kunde ta det?! Fick ligga nästan en timma innan det gått upp till 105/50, och då fick vi äntligen åka hem. De trodde att det berodde på att bebisen ligger mot det stora pulsådern och att det klämmer så mycket att mitt blodtryck blir helt fucked up. (ursäkta franskan).

Ska prata med min nya BM i morrn och se vad hon anser, för det här känns inte kul längre. Jag menar, ju större bebben blir desto mer kan hon väl trycka på den där ådern och hur bra mår jag då? Nej, just det ja... För det var faktiskt det värsta jag varit med om hittills. Fy fasen vad dåligt jag mådde!

Jaja, fortsättning följer..

Tack för all fina kommentarer jag fått det senaste förresten, jag blir så himla glad! Bara det står "hej" så blir jag glad, så fortsätt gärna skicka, det blir bara ännu roligare att blogga då! Kram på er!! :)