sancti

Har kommit på att det inte är kul att vara höggravid. Inte när man vaknar på nätterna av att man har en stenhåd mage och ont så man får blodsmak i munnen i alla fall.. Det som är så trist med förvärkar, eller sammandragningar som det också kallas, är ju att det liksom inte leder nånstans..

När man har värkar "på riktigt" så öppnar man sig ju mer och mer för varje värk och sen när man krystar så pressar ju varje värk en närmre den stunden då man får se sin lilla bebis för första gången - lycka! Men förvärkar, som iofs sägs vara bra för då tränar livmodern på krystningen, känns ändå rätt värdelösa när man är i vecka 35. Hade dessa från lunchtid igår, en liten paus på eftermiddagen och sen hela kvällen. Hjälpte en stund när jag låg med värmekudden på magen innan jag skulle sova men sen strax efter tolv var det igång igen..

Stackars liten också när det spänner och klämmer sådär, det är nog trångt nog som det är redan. Hon bökar omkring därinne, men det känns som om hon gett upp helomvändningarna och ligger nedåt med huvudet nu iaf. Var hos BM i måndags och hon kände efter och kommentaren var "ruckbar". Tydligen är man helt fixerad, ruckbar eller ej fixerad.

Har fått upp järnvärdet också. När jag skrev in mig hade jag 150, vilket tydligen är mycket bra. Gången innan denna var jag nere i 119, inte lika bra. Men nu har jag käkat torkade aprikoser, jordgubbar och druckit blutsaft så jag var uppe i 130. Yeahy! Har fått nästan lite avsmak för kött, det kan nog delvis vara det som förklarar mitt sänkta järnvärde. Vet inte varför, men en saftig köttbit intresserar mig inte längre. Då tar jag hellre kyckling.

Förresten hittade jag världens sötaste babyjacka på tradera som nu är nedpackad i bb-väskan! Den kom nu i veckan och jag tycker att den är sååå söt :) 5 kr + frakt och den är i jättefint skick. Måste ju ha nåt om det är en sån dag som idag när man åker hem från bb.