sancti

Jo, vi lever, men nätt intill ;)

Nej, nu överdrev jag rejält. Men jag och Elma har varit och är väl fortfarande rätt risiga. För Elma började med feber efter våra två timmar på förskolan i måndag och det tog inte längre tid än till onsdagen förrän jag hade feber. Nu har i båda en elak hosta men har kommit över febertopparna (hoppas jag) som låg på 39.8 för oss båda.



Min modiga tjej (andra från vänster) under sångstunden.



Mitt i smeten ska man vara och ta emot frukt, äpple och banan, som man sedan INTE äter. Konstig unge jag har, hon är inte särskilt förtjust i frukt... Och mitt i smeten som sagt, det var väl därför hon fick med sig bacilluskerna hem...



I måndags eftermiddag, nån timme före febern slog till, var Elma och jag ute och klappade Trissan, den enda trevliga katten på gården och den enda Elma inte är rädd för. Men kommer Trissan för nära blir Elma allt lite väl uppspelt, men Trissan är van, då hon har en tvååring hemma :)



Pissekatt!



Så kan man ju kasta snö på mammas mobiltelefon också...*suck* ;)



Och när hon hade feber fick hon ligga och sova på mammas bröst, med nappen i mun och Ninis i högsta hugg. Lilla Pluttan, det är inte lätt att vara sjuk...

Nu ligger mina pluttar och sover (T sover på Elmas golv, för hon hostar så hon kräks ibland) och jag ska kolla på Idolfinalen och sen svimma i säng, så trött är jag. Heja JAY!! (och Minnah, gillar henne med!)

Kram!