sancti

I morse slarvade vi ner till centrum, Lillan och jag, och mötte upp mormor som kom med bussen. Elmas mormor alltså, mamma Lena. Elmisen har ju varit ganska rädd för henne (och alla andra) en längre tid nu, men det verkar ha börjat släppa för idag har hon inte gråtit av rädsla en enda gång! Det brukade hända så fort någon som inte var hennes mamma eller pappa tittade på henne lite för länge. Som förra veckan på babysimmet då en jättesöt ca 70-årig tant tittade på henne och sa nåt i stil med : "Åh vilken söt liten tjej" då vände sig Elma till mig med en mun som såg ut som en upp-och nedpåvänd banan och stortjöt. Men nu kanske det släpper som sagt :)

I morgon ska vi alla tre på babysimmet och på eftermiddagen ska vi hälsa på en av världens bästa kusiner, Elmas kusin som fyller 4 år i morgon!

Elma och mormor lekte med bollar.
Här, varsågod Elma!



Jaaaa, den vill jag ha!