sancti

Igår kväll hade vi besök här i tristessen. Tottes lagkompis S och hans flickvän M var här. M är också gravid och de är beräknade 10 veckor efter att våran miniplutt ska komma ut. Så vi satt här i går kväll med magarna i vädret - jag med min stora ballong och M med sin jättesöta, alldeles lagom stora bebismage :)

Idag var det sista besöket hos min ordinarie barnmorska också, hon går på semester i morrn så jag fick två tider inplanerade med hennes kollega. Förhoppningsvis behöver jag ju aldrig träffa kollegan men sån tur har jag väl inte..  Allt såg iaf bra ut, samma sf-mått (livmoderstorlek) som förra gången, 36 cm. Lillans hjärtljud låg på ovanliga 140 slag/min, hon har legat stadigt på 148 eller 152 slag/min varenda gång annars. Men den här gången låg hon väl och trynade eller nåt... I alla fall var det ju inget att oroa sig för, hon var aktiv och sparkades både i väntrummet före och sen efter jag gick från MVC så..

Ikväll ska vi till T's föräldrar på middag, ska bli jätteskönt att slippa att stå i köket ikväll. För att inte tala om att "svärfar" lagar typ världens godaste mat. Älskar att åka på middag hos dom, man får alltid nåt supergott tillsammans med trevlig sällskap. Tror lilla kotten kommer att få åka ofta till farmor och farfar ;) Annars händer inget speciellt, är stor och tjock och svullen och har gått upp ytterligare nåt kilo.. Känns ju positivt - not! Men skit samma, lär ju inte kunna göra så mycket åt det än på några veckor ändå.

Förresten åskade det här igår så jag trodde rutorna skulle flyga in så jag kröp närmre T när vi skulle lägga oss och tror ni inte att det gick ungefär en minut och sen hör man små svaga snarkningar...? Han skulle kunna sova sig igenom ett atomvapenkrig den där, haha! Bådar ju både gott och ont inför vaknätterna med pyret ;)

-------------------------------------

Han sover nästan lika gott fortfarande. Ska uppdatera lite om "för ett år sedan", det var himla kul att kika tillbaka och minnas :) (Tack Jenny, som jag blev inspirerad av)