sancti

Usch, kollade precis min statistik och nu får jag lite dåligt samvete. Det är minst nio personer som kollar min blogg varje dag och jag har verkligen inte haft ork, tid eller lust att blogga ordentligt på länge nu. Precis före bröllopet ville vi ju hålla det lite under cover så då skrev jag ju ingenting om det största som hände i livet just då så allt annat kändes lite futtigt och jag har bara inte kommit igång efter det känns det som. Men nu så! (?)

I tisdags var jag inne på Lundby sjukhus för en polioklinisk (heter det så?) operation av min näsa. Jag har ju haft såna problem med täppt näsa under minst fyra års tid och man blir fruktansvärt trött när man är täppt, särskilt som man är det nästan halva året, så jag och min läkare bestämde oss för att operara. Detta efter att ha gått på en kortisonnässprayskur sedan i februari utan större förändring. Så i tisdags var det dags och jag var väldigt nervös! Min läkare påstod att det inte var värre än att ta en spruta, men då skulle jag vilja se vilken spruta han menade för det var ganska mycket värre än så, men samtidigt inte mer än vad man stod ut med.

Först fick jag några dukar med bedövningsmedel instoppade i näsan. Lite obehagligt, men det gjorde inte ont. Efter en stunds verkan togs de ut och jag fick en spruta i vardera näsborre med en bedövning+adrenalinblandning. Det var inte så mysigt när det rann ner i halsen från näsan men ok... så... var de dags för ett instrument som såg ut som en stämgaffel ungefär som han förde upp i näsan, grep tag om näsmusslan (kändes inte) och slog på strömmen (antar jag) och med "värmeenergi" förstörde ett av vecken så att det inte skulle kunna svälla och täppa till min näsa igen. DET kändes däremot, trots all bedövning. Ingen fruktansvärd smärta, hey man har ju fött barn, men det var jääkligt obehagligt. De räknade (låååångsamt) till åtta också så man visste ju hur lång tid det var kvar.

Men när det var gjort, en gång i varje näsborre, var det ju också över. Fick tamponader (tussar) med nån salva på upp i näsan (som fortfarande var bedövad) och så fick vi vandra hemåt. Kunde knappt prata eftersom det inte kom nån luft genom näsan så jag lät himla kul, men det gick. Hjälpte ju inte att jag hade blivit förkyld under helgen också... När jag kom hem skulle jag dock själv dra ut tamponaderna efter 2-3 timmar och det var nog det minst roliga under hela dagen... :/ Blödde lite igenom dem och det kändes rejält nu när näsan inte var bedövad längre, men så fort de var ute var ju allt gjort. Eller?

Nja, jag måste skölja näsan minst två gånger om dagen i 2-3 veckor med en saltlösning (sååå äckligt) och spruta olja för att hjälpa slemhinnorna återhämta sig, men tro mig, funkar detta är det värt allt obehag. Ni anar inte hur jobbigt de är att vara nästan ständigt täppt i näsan! Tänkte också att det kunde vara smart att göra nu eftersom vi nångång vill ha ett syskon till Elma och ha man tur får man ju uppleva en graviditet till och under den då kanske slippa att använda nezeril nästan konstant i nio månader som med Elmis.

Det var mycket tråkig text och inga bilder så det får bli lite här under från de senaste veckorna. Jag och Elma hade besök av A och hennes pappa P i förra veckan. Tjejerna är verkligen såå underbara när de leker, fast än så länge leker de ju mest runt varandra och inte med varandra. Det händer ibland dock att de ger varandra nån leksak eller tar nån från den andra eller drämmer till varann och bråkar. Men sånt är ju livet och det är kul att se att det för det mesta kommer överens. Det är ju viktigt inför förskolestarten sen som vi hoppas blir i December/Januari för Elma.



Å hon den där mamman ska ju allltid ta kort.. *suck*



Elma lär sig att "gå på pottan". Har inte riktigt samma uppfattning av konceptet som mamma har bara...



När man får en ny leksakslåda kan man ju använda den till att leka sköldpadda istället.



Det är visst mycket roligare på det hållet.. :)



Så mycket tycker Elma om att ta kort med mamma, haha!



"Jaja, ta ditt dumma idolkort då"



Visst är hon supercool i Hitlerfrilla och med den fina badrocken hon fick av moster med familj på sin födelsedag? Förlåt hjärtat att jag utsätter dig för så fula kamningar. Ska verkligen försöka skärpa mig ;)

Nu ska jag försöka att inte vara så seg i fortsättningen utan att blogga mer kontinuerligt. Men jag lovar inget...

Mina tankar ikväll går till två vänner, som båda inväntar besked om ev mycket allvarliga sjukdomar. Alla kärlek till er, godingar!

Kramar!