sancti

Nu är det faktiskt halvtid i denna graviditeten! Yeahy! Är helt enormt stor, mår fortfarande illa och kräks vissa morgnar (mindre nu sedan en vecka tillbaka men jag vågar inte ropa hej än), och är allmänt lite trött men inte så farligt som förra gången. Nåt som är både lite lustigt och ganska skrämmande är att Elma för några veckor sedan, medan vi lekte upp i hennes rum, sprang fram till toaletten, lyfte på locket och låtsaskräktes! Precis som mamma, antar jag. Uscha, hoppas hon inte får men för livet.. Hon är allt bra smart den där ungen.. Elma har ocks börjat förstå att hon ska bli storasyster, och frågar man var bebisen är svarar hon "mammas mage".

Har haft en del migräner också men från semestern och framåt (ca 1½ månad nu) har jag inte haft migrän alls, bara huvudvärk flera gånger i början på semestern. Men vad magen är stor! Det finns tydligen mycket plats där sen Elma var inneboende för jag har "bara" gått upp 2,5-3kg i vikt, men jag är ungefär lika stor som i v 30 med Elmis!

Som här, se:

v 19 nu



v 22 med Elma:


'
Men that's all good.. :) Ser redan ut som en Barbamamma, så vi får väl se om jag lyckas jobba ända till december med den här stora magen.

Har ju fått vår nya syskonvagn också! Vi köpte en ny från tyskland via tradera på vinst och förlust och den känns faktiskt jättebra! Helt klart mycket färre smarta funktioner är den vi hade ögonen på (en babyjogger city select) men för endast 2500 kr med frakt och allt (babyjogger med allt vi ville ha: ca 10 500 kr) står vi nog ut med det. Är rätt orolig att det blir svårt om det blir mycket snö dock, men de flesta vagnar går som en potta skit i snö så vi får väl se.. :) Så här snygg är vår nya vagn iaf. Det är en Marco Tandem S.



Självklart kan man luta bakre sätet i fullt liggläge och lägga in en mjuklift, så både Elma och bebis åker tryggt. Jaja, vi får se vad vi tycker när vi börjat använda den. Snygg tycker jag den är iaf! :D

I allmänhet tror jag bebis mår bra, det bökar och lever väldigt mycket sedan v 17 ungefär, men kände första smårörelserna tidigt, redan i v 12 kanske? Men första riktiga buffen kom i v 17 och sedan dess lever det runt som tusan, särskilt på kvällarna runt 21.30-22.30 när jag lägger mig. Vi var på ultraljud i v 17 och där såg allt bra ut. Fattade inte före hur nervös jag faktiskt var, och när vi kom hem kom det allt en tår av lättnad, för det kändes så skönt att det såg bra ut på UL. Var även hos BM på besök i veckan och hon lyssnade på hjärtljuden (låg på 140 bpm) och kände på magen. Även hon verkade nöjd med hur allt såg ut hitintills.

När vi kom ut från UL funderade vi mycket på om vi trodde på pojke eller flicka (vi bad henne skriva på en lapp om hon kunde se, så att vi kunde kolla senare om vi kände behovet, men hon såg det aldrig så vi vet fortfarande inte om vi väntar en pojk eller flicka) och då trodde jag lite mer på pojk och T känner att det kanske är en flicka. Men ingen av oss är så säkra som när vi väntade Elma, då "visste" vi redan från dag 1 att det var en lite tjej där inne. Nu har vi verkligen ingen aning, men det är lite kul att vi tror olika denna gången :)