sancti

När vår överraskning Nellie kom till jorden..

 

 

Fredagen den 13 (!!) januari var jag stor, tjock och trött, för att inte tala om orolig för att behöva föda en jättebebis! Jag hade gått nästan en vecka över tiden och talat mig blå med min BM och KK för att få sättas igång då min förra bebis var rätt stor och min systers överburna bebisar varit stora. Till slut gick de med på att ge mig ett tillväxt UL tisdagen därpå. Jag hade för länge sen slutat hoppas på att förlossningen skulle sätta igång spontant eftersom jag först hade varit övertygad om att bebisen skulle komma redan i slutet på december. OJ så fel jag hade.. Beräknat datum hade först varit 3 januari, sedan 31 december och till sist landade det på 7 januari. Så när julen passerat ville jag bara "klara mig" över tolvslaget, och det kan man ju verkligen säga att jag gjorde...

 

Så denna fredag hade jag försökt vila mig och inte oroa mig för mycket. Hade hämtat Elma, 2½ år, på dagis redan klockan två den dagen eftersom hon väckt oss redan klockan fem samma morgon så jag ville hämta hem henne så hon skulle få vila. Därför hann jag själv naturligtvis inte sova middag så efter vi ätit middag var jag rätt trött. Elma fick lägga sig som vanligt vid halv åtta-tiden och jag och T satt framför tv'n och spelade lite Zelda – skyward sword på wii'n. Jag sitter och koncentrerar mig på spelet när jag helt plötsligt far upp och ropar till T, halvvägs in till toaletten, "Antingen kissar jag på mig eller så gick vattnet precis!". Klockan är kvart i nio på kvällen och visst tusan hade vattnet gått!

 

Jag laddar upp med bindor och försöker lugna mig från chocken och ber T ringa sina föräldrar för att förbereda på att de kanske skulle behöva komma och passa Elma den natten. Drar sms till mina närmsta att det kanske är nåt på gång nu, äntligen! Samtidigt får jag byta binda på binda då de blir genomblöta när jag böjer mig eller svänger på kroppen.

 

Inser att jag bör ringa förlossningen för att förbereda på att vi kanske kommer in under natten så jag slår numret till Östra och får sitta i kö 25 minuter! Som "tur är" har jag ju inga värkar ännu, så det stressar mig inte så mycket att jag får vänta. När jag får jourhvande på tråden säger hon att man ska komma in genast för undersökning då vattnet gått. Och jag som trodde att man alltid väntade på värkstart först! Så vi ringer igen till T's föräldrar och packar det sista i BB-väskan. Kändes väldigt spännande med tanke på att jag först tänkt gå och lägga mig och invänta värkarna.

 

På Östra får vi först ta en CTG som visade fina hjärtljud och nån enstaka sammandragning. Nu har klockan hunnit bli ca 22.30. Efter CTG'n blir det lite väntetid och sedan blir jag undersökt för att de ska fastställa att det verkligen var vattenavgång jag hade. Det blev en hel del bökande och knökande på magen eftersom det inte forsar ut längre men till slut inser de att det verkligen var vattnet som hade gått. Det blir ytterligare lite väntetid och då får jag några värkar. Inte så många, långa eller starka, men det känns att det faktiskt är värkar iaf. En sköterska kommer in och frågar om vi vill åka hem och sova och vänta på värkarna eller om vi vill stanna kvar. Oavsett sätter de igång en om man inte kommer igång spontant med värkarna och mig hade de satt igång kl 08.00 nästa morgon. Nu är klockan nästan halv tolv så vi (jag) väljer att stanna kvar.

 

Vi kommer in på vårt rum och inser genast att det var precis samma rum som sist! Hinner knappt komma in dock innan värkarna sätter igång på allvar. Från detta minns jag väldigt lite, för när värkarna väl kom igång ordentligt vid tolvtiden på natten gick jag liksom in i mig själv och minns att det var många, långa och smärtsamma värkar utan mycket uppåll emellan. Kl 01.00 undersöker min BM Magdalena mig och då är jag öppen sex centimeter. Börjar då med lustgas men kan genom hela förloppet bara ha på lägsta, så fort de drar upp andelen lustgas blir jag alldeles för yr och mår konstigt.

 

Efter nästan två timmar där det känns som om jag har en lång värk utan paus ber jag BM om att få epidural. Epiduralen hjälper ju genom öppningsskedet och inte vid utdrivningen och hon tror inte jag har långt kvar men ringer ändå på narkosläkaren. Var öppen åtta centimeter när han kom men jag ville ändå ha epiduralen så den läggs vid tretiden på morgonen. Vid fyratiden är jag helt öppen och värkarbetet går lättare med hjälp av epiduralen. Nu är det dags för bebisen att sjunka ned och göra fyra vridningar. Men nej... Efter några timmar har hon fortfarande bara sjunkit nedlitegrann och gjort de två första vridningarna men sedan tog det stopp. När jag varit fullt öppen i fem timmar och börjat bli riktigt riktigt trött (varit vaken i över ett dygn) informerar min nya BM Charlotte förlossningsläkare som rekommenderar att vi försöker forcera fram krystvärkarna.

 

Så klockan är nästan nio på morgonen när jag och Charlotte börjar dragkampen. Hon på ena sidan och jag på andra sidan ett lakan (handduk?) med en knut om änden. När mina värkar kommer känner jag hur magen drar ihop sig tokmycket och jag börjar dra och äntligen börjar bebisen röra sig nedåt! Efter bara några värkar känner jag hur huvudet kommer ut men när värken tar slut känner jag hur hon sjunker tillbaka igen och ropar NEJ! Men Charlotte lugnar mig och säger att bebisen redan gjort plats nu så på nästa värk kommer den att komma mycket längre ut. Hon har rätt och då nästa värk är över är hon halvvägs ute. Charlotte säger att jag ska vänta på nästa värk och inte ta i alls utan låta kroppen göra jobbet. Väntar en evighet (känns det som) utan att nån värk kommer men till slut struntar jag i allt och klämmer ut henne på ren vilja. Det gjorde ju ont! Så jag får säkert skylla mig själv helt och hållet att det blev en liten spricka men det struntar jag helt i, min bebis är ju här!

 

Hon kom ut som stålmannen med handen vid pannan och var en rödblond, vacker flicka. Snacka om att jag blev förvånad! 52 cm lång och 4325 var vår lilla Nellie, som var namnlös första dygnet av pur förvåning från min sida, jag hade förväntat mig en pojke :)

 

 

1½ månad gammal nu!

 

OBS! Ser ni inte min nya banner, uppdatera genom att trycka F5

Längre, mer detaljerad förlossnigsberättelse kommer nog senare men här får ni sammandraget... :)

Vår älskade Nellie överraskade mig genom att dels vara en flicka (var helt säker på att det var en pojk), och dels genom att snabbt vilja komma ut i lördags morse. Vattnet gick i fredags kväll och efter ha suttit över tjugo minuter i kö för att prata med förlossningen ville de att vi skulle komma in. Efter de konstaterat att jag haft vattenavgång frågade de om jag ville stanna kvar eller åka hem då värkarna inte var helt etablerade än. Då var klockan nästan tolv på natten och om jag inte kommit igång av mig själv hade jag varit tvungen att komma tillbaka för att bli igångsatt kl 08.00. Tänkte att jag fick mer sömn om jag stannade och då PANG kom värkarna igång. Vid undersöknigen halv ett på natten var jag redan öppen 6 cm och vid 05.00 var jag fullt öppen. Men sen... De ska ju göra fyra rotationer och när hon gjort de två första stannade hon av. Värkarna var bra men hon kom inte ner mot bäckenbotten. Så efter fem timmar med jobbiga värkar (men ok ändå, eftersom jag fått epidural vid 04.00) började jag och BM dra dagkamp med en handduk och 09.20 den 14 jan krystade jag ut henne på ren vilja, knappt utan krystvärkar.

Stolt storasyster välkomnade sin lillasyster Nellie på sin pappas 27-årsdag!

Välkommen vår älskade Nellie! 2012-01-14



Fortsättning följer... :D

Yes, BF+6 idag och bebis försökte precis åka vattenrutschkana ut! Inga värkar än, men kul att nåt händer :) Får försöka sova lite innan det kanske drar igång.

14 januari kanske vi firar vår nya familjemedlems födelsedag då :) Hoppas, hoppas!

Nu har jag gått över lika mycket som Elma kom tidigt. Sucks bigtimes alltså..

Men jag vaknade kl 07.00 (av att T ropade MAAAMMMMAAA från Elmis rum) och hade ont i magen. Sprang på toa men hade fortfarande ont efter trycket lättat lite så det var nog en värk. Fortsatte en bra stund men lugnade ner sig lite när jag suttit i soffan med Elmis och kollat på dinosaurietåget en stund :) Så när T åkt och lämnat Elma på dagis ("Vill inte åka till dagis mamma!" Hon kände nog på sig att det var nåt) drog jag på mig regnjackan och tog en snabb promenad. Men blåst, regn och sju grader gjorde att den ine bev så lång. Och så fick jag faktiskt lite ont igen också.

Så nu får jag väl vila och bada så får vi se om det stannar av eller drar igång, just nu känns det som det kan gå åt vilket håll som helst. Keep your fingers crossed!

----------------------------------------

Uppdaterat 20:11

Ingen bebis minsann. Värkarna stannade av på f.m. och jag fick huvudvärk istället.. Inte den typenav smärta jag ville ha direkt.. Så ingen bebis idag heller, verkar det som. Ska lägga oss nu.

Tre dagar efter beräknad förlossning. Tror ni jag är förvånad eller? Och trött. Otroligt trött. Lär ju inte bli bättre när bebis kommer och håller en vaken heller. Men det gör den ju redan, jag vaknade säkert 40 gånger i natt. Lite ont här, lite ont där, måste kissa, drömmer konstigt, lite ont igen... Känner mig mer trött när jag vaknar än när jag lägger mig. För när jag lade mig kunde jag inte somna. Har börjat bli orolig för att få en riktigt stor bebis och få sprickor och blöda mycket eftersom jag går på blodförtunnande medicin. Syrran var ju tvungen att få transfusion en av gångerna, och då går hon ändå inte på medicin...

Är ju i vecka 41 nu..



Gosh!

Förresten har jag inte visat bilder från vårt mysiga nyårsfirande. Bara jag, T och Elmis.







Bröllopsglasen.

Tyvärr ingen bild på vår mumsiga efterrätt dock. T sa att han tagit bild på den men det fanns ingen i kameran så den måste försvunnit på vägen..

BF-datum=beräknad förlossningsdatum. Som är idag. Och ingen bebis är här.

Blääääääääääähhhhhhh!!! Vill ha ut vår Skrutt NU!

Lite som att veta att nån tänker slå till dig, men du vet inte när det ska hända. Man går liksom och väntar och väntar på den där smärtan och man blir mer nervös för varje dag som går. Men vi är ju klara och redo nu, kom igen Bebis, kom ut!

De slog vad om när jag skulle klämma ut vår Skrutt på T' jobb. De flesta gissade på de sista veckorna i december, från ungefär 20'e till nyår. Sista bet'et var idag, den 4 Januari nångång på morgonen. Den som kom närmast vann, helt enkelt. Med andra ord vann personen som betat på idag, och trots det ser jag inte röken av nån bebis... Orättvist!

Vaknade vid två i natt med svaga, diffusa värkar. Det ville inte riktigt sluta så jag steg upp till slut och var vaken en timma. Tog en skål fil och funderade på när en värk startade och en annan slutade. Hade kanske 6-7 st på den timman, så runt tio minuter emellan kanske, men det var svårt att avgöra för de var så svaga och diffusa, som sagt. Så jag gick upp och lade mig igen och efter ytterligare en timma somnade jag äntligen om. Därför har jag varit rätt trött idag och vilat medan svärmor och svärfar har tagit hand om Elma. Försökte först "gå igång" värkarna igen med ett besök på IKEA, men det var lönlöst så det är väl bara att ta nya ta och vila sig i form eller nåt..

Börjar halsbränna lite då och då.
Går fortfarande upp i vikt, pendlar mellan att ha ökat 14-16 kilo.
Stoooor otymplig mage (de som säger att den är liten kan väl bära den en stund då..)!
Sover dåligt. Obviously..
Ont i bäckenet, särskilt efter sjukgympan varit stängd tre veckor i rad.
Gått "över tiden" jämfört med förra graviditeten. Retar mig mentalt bara..
Flåsig, för kondisen är urkass och blir bara sämre.
Svårt att bära Elma, men jag måste ju ibland och ibland kan man bara inte låta bli..
Längtar att få träffa Bebben och bli av med magen så jag blir tokig snart! Och då kanske jag har två veckor kvar! Urk..
Magen (tarmarna) har typ sagt upp sig. Inte kul att behöva gå på toa alltså, aj! Äter katrinplommonpuré OCH tar lactulos bara för att överleva.

Så, nu har jag gnällt av mig. Tur att jag har en blogg där jag själv får bestämma vad jag vill skriva ;)

Sista (?) BM-besöket i morgon. Tur att T bara jobbar halvdag så att han kan vara med och hålla koll på Elmis under tiden.

Ha're bra! Nästa inlägg hoppas jag är med bebis-bild, eftersom BF är på lördag, om två dagar. Vårt eget Orakel Elma sa häromdagen att bebisen skulle komma "på lördag" och att det var en Lillasyster. Så vi får väl se..

... Och Hej hej 2012! Med 8½ timma kvar av 2011 kan jag nog med stor säkerhet säga att vi välkomnar Skrutt först år 2012, så 2012 lär bli spännande. Det vet man ju redan innan det börjat :) Men jag vill säga farväl till magen nu, väldigt, väldigt gärna..



Tur att man döljer ankrumpan man fått med handen, haha! Men Elmis ville ju såklart också vara med på ett kort och välkomna att jag går in i förhoppningsvis sista veckan i morgon, vecka 40.


Gott nytt 2012!!

"Proppen" har gått, kom lite lätt under veckan och resten verkar ha lossnat idag. Med åtta dagar kvar hoppas jag väldigt starkt på en 1 januari-bebis :D Då hade jag precis hunnit in i vecka 40. Har druckit lite hallonbladste igår och idag för att hjälpa kroppen förbereda sig inför förlossningen. Tio månader som gravid räcker både länge och väl... Haha!

Du är i vecka 39.
Du har gått 38 fulla veckor och 5 fulla dagar (v38+5).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Lör 7 jan 2012
Du har 8 dagar kvar till beräknad förlossning.

God Jul! Igår var det julafton och idag gick jag in i v 39. Har haft ett par jättemysiga dagar, med mamma och pappa här den 23'e och T's föräldrar och morföräldrar här igår. Lite svårt att knö ner mat, för jädrar vad trångt det är nu, men jag ska inte klaga. Har inte haft mycket ont, inte ens foglossningen har varit besvärlig på nån vecka. Min underbare man har ju slitit i köket osv också så jag har fått ta det så lugnt som jag behövt.



Bild från igår (37+6). +14 till 15 kilo, mår rätt bra, men det trycker åt alla håll nu, särskilt nedåt. Lactulos är det enda som håller magen igång också tyvärr (för min omgivning iaf), annars ska jag nog vara väldigt nöjd :)

Idag ska vi till mina svärföräldrar och fira med T's morbrors familj också, så det blir lite mat och julklappsleken. Ska bli riktigt mysigt!

Precis hemkommen från Förlossningen, då Elma råka hoppa ner på magen när vi gosade i FatBoy'en. Fick hela henne på mig, med knäna först. Illa ont, och jag blev så chockad så jag storgrät. Stackars Elmisen blev alldeles rädd och stackars mig och bebisen med :(

Så det blev samtal till förlossningen och sedan åkte T och jag dit när han kom hem. Men allt såg bra ut, fick ta CTG och hjärtljuden var fina och jag hade inte längre några förvärkar så det såg jättebra ut. Bara blåslagen och fått två långa bristningar ungefär där smällen träffade.

Blir ordentligt med vila i morrn, ska gå upp och lägga mig med en gång. Kram kram!

Känns lite som att vänta på en tickande bomb.. Fast positivt :-)




Min kula är lite större ;)

Du är i vecka 38.
Du har gått 37 fulla veckor och 0 fulla dagar (v37+0).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Lör 7 jan 2012
Du har 20 dagar kvar till beräknad förlossning.

Ho ho ho! Känner mig som tomten idag. Stor och tjock. Men han är nog bra smidigare än mig, som kan smyga ner i skorstenar och sånt..

Status:
Foglossning - ok
Strechmarks - Vågar knappt säga det i detta läget men inga nya än. Några gamla små på höfterna och ett pyttelitet på magen sen Elma.. Mandeloljan går som smör i solsken här. Får se om det hjälper.
Vikt - 13-14 kilo plus, alltså runt 86-87 kilo.
Bebis - vänd neråt, hickar minst en gång om dagen, sparkar i mina revben på högersidan
Tid - v 37 (36+0), 27 dagar kvar till BF. Kunde gärna få varit v 40. Men över 90% av alla barn föds mellan v 38-42, så det är inte så himla många veckor kvar oavsett.
Jobb - Jobbar halvtid denna sista vecka, slutar på torsdag. Sjukskriven halvtid, gick igenom hos FK i veckan. Tack och lov!
Humör - inte helt strålande. Mer känslig, lättretlig och undrar verkligen hur Julen ska gå..
Känslor inför förlossning - Kom an bara! (idag iaf)



V 37 (slutet av den veckan) förra gången:



Vikt då - +16-17 kilo. Större magen denna gången men något lite mindre för övrigt? Eller tvärtom? Tror att SF-måttet (magmåttet på längden) är ungefär detsamma båda gångerna.

Maggen i v 36:



Stor, tung, trött, ont i bäckenet. Värre än med Elma, vad jag minns. Komsi komsi, lilla du! Mamma längtar efter dig.

Igår var jag och T på dejt, det blev middag på The Dubliners (livemusik på lördagar, supernice!) och Magnus Betnérs show efteråt. Tur att det var väldigt nära mellan middagen och showen för jag var ganska stukad där ja vankade fram.

Kändes lite bättre i morses, och morgnar brukar ju vara bättre, så Lisa och jag åkte till IKEA en liten sväng och sen åkte vi på bio, på Breaking Dawn, del 1. Jag har ju läst twilightböckerna så det var kul att se att de varit väldigt trogna boken på de flesta punkter, för sista boken är helt klart den bästa i serien. Lättsmält underhållning egentligen, men jag satt ju och snyftade mest hela tiden, hormonkänslig som man är.. Lisa tyckte nog jag var supertöntig, och i så fal håller jag med ;)

Under tiden fick Elma gå på Mora Träsk med pappa och farmor! Snacka om stor grej, hon har pratat om det i flera veckor nu innan. Hon satt och dansade med och var supergullig som vanligt i sin Bamsetunika och tajtsen. Det var ju inte ett barn där heller, om man säger så :) Check it out:



Hon sa tydligen på vägen dit att "Mamma inte med och dansa. Mamma ont i magen.". Det visar ju om nåt på att det märks att man har ont, för det är ofta jag får säga till henne nu att hon får hålla mig i handen istället för att gå upp för trappan osv, för mitt bäcken fixar inte ca 15 kilo till på det jag redan har. Så hon hade en poäng, även om jag hade det riktigt bra på bion samtidigt som de var i Träsket ;)

Fick lite film på när de dansade också men har aldrig lagt upp nåt videoklipp här på bloggen. Nån som vet hur man för som vill dela med sig?

Kram!

Vill ha bebis nu! Vill planera en mysig jul med hela familjen. Nu är det så nära, men ändå inte på nåt vis. Kommer bebis om tre veckor anses den inte för tidigt född längre, och om tre veckor vore det den 20 december. Eller ännu bättre, första dagen då jag går in i v 38, den 18 december. Då hade vi kunnat fira en mysig jul allihop här hemma hos oss. Men jag vet ju att det lika gärna kan dröja till 20 januari eller ännu senare, alltså åtta veckor till! *suck*

Nej, det viktigaste är att bebis mår bra (ligger och hickar nu i magen förresten, en favoritsyssla) och då kan den få stanna i magen så länge den vill men rent egoistiskt vill jag ha Mini här nu. Jag vill inte vara gravid, jag vill inte jobba, jag vill inte vara tung och otymplig, jag vill inte oroa mig (kommer jag ändå göra när Skrutt kommit ut, jag vet) utan jag vill bara ta hand om min fina familj. Jag vill att Elma ska få träffa Bebben, som hon säger god natt till varje kväll (GOD NATT TILL BEBBEN! ropar hon på väg upp för trappan på kvällen) och jag vill snutta och gosa och byta blöja på vår lill* Skrutt.

Och jag vill veta om det är en LillA eller LillE. Nästa BM-besök blir om en vecka då jag är i v 36, sedan är det nog varannan vecka tills bebis kommer, eller tills överburenhetskontrollerna börjar. På onsdag är det också en "profylax för omföderskor"-kurs på sjukhuset som vi ska gå på. Minns att andningen hjälpte mig enormt förra gången, så det ska bli intressant att se om man minns hur man gjorde. Men den gången var det en sköterska på förlossningen som visade mig, minns inte att vi fick lära oss det innan på nån kurs.

Måste nästan kolla lite bakåt i bloggen för att se hur det var förra gången, jag skrev ju en lång förlossningsberättelse då. Kan vara kul att minnas lite hur jag upplevde det då, det var ju ändå nästan 2½ år sedan :)

Ha det gott allihop!

Så nu är det 40 dagar kvar idag och jag är alltså inne i vecka 35. Magen känns stor och tung och emellanåt har jag rätt besvärligt med foglossningen. Men för övrigt mår jag bra och bebben verkar växa och må bra. Har gått upp 11-12 kilo vilket ju är mindre än förra gången vid den här tiden. Hoppas att det håller i sig graviditeten ut.

Denna helgen har det varit mycket pyssel, vi har ju fått omgjort i vårt vardagsrum och i hallen på nedervåningen. Blev jättefint, men det är ju mycket att greja med nu när det är klart. Och igår hade vi oturen att gå på en elledning när vi skulle få upp hatthyllan, så det blev helt mörkt. Var tydligen spisledningen som satt där bakom, så vi väntar på att föreningen ska komma och kolla om det blev nån större skada eller om vi kan använda spisen igen. Man vågar ju inte direkt riskera nåt när det gäller elen.

Förra helgen däremot, hade vi en riktig familjehelg! På söndagen var vi och äventyrsbadade med syrran m familj och Elma åkte Stor vattenrutschkana för första gången och ÄLSKADE det! :) Trodde hon skulle vara lite fjompig, men nej då. Det var "mera åka kana" så fort hon kom ner. Älskade Bus-fia. Men helgen börade ju redan med ett Lisebergsbesök på lördagen och därifrån kan jag bjuda på lite bilder.



Ny barnattraktion som är öppen även nu på vintern, där Rainbow stod förut. Klart att det var pappa som skulle åka med.. :) Första två varven var roliga, sen ville Elma av.



Släpp av mig!

Så kunde man skriva Önskelista...



... och lämna till tomten. Men det vågade ju inte Elma (eller var det mamma och pappa som inte ville stå i den långa kön kanske? ;)



Ponnykarusellen åks också varje gång.



Och vem får följa med på Kaninresan tro? Fast frågar han "Vill du åka båtarna med pappa?... eller mamma?" Så vad tror man att ungen svarar? Pappa, såklart :)



Hej hej fotografen!

De har förresten vadslagning på T's jobb om när bebisen kommer. Konstigt nog har bara en person gissat i januari och då den 1a, trots att BF är den 7 jan. Fast första datumen vi fick var ju 31 dec iofs. Jag skulle sååå önska att bebisen kom precis innan jul eller nån dag in i januari. Är rädd att det blir fullt på förlossningen på Östra så att man måste åka till Halmstad för att föda på specialförlossningen.. Hua..

Nej, nu ska jag strax hämta lillfia på dagis. Hej så länge!

Just det ja, magbild v 35 också:

49 dagar kvar till Beräknad Förlossning! Kan knappt vänta på att få ut bebis, för nu börjar det bli jobbigt. Har foglossning som jag börjat försöka motverka med vattengympa (första gången igår), sammandragningar (som jag är halvtidssjukskriven mot för jag sover riktigt dåligt) och är allmänt väldigt väldigt trött på att vara gravid sen ca 2-3 veckor tillbaka. Vissa dagar är bättre än andra men det känns i allmänhet jäkligt segt. Mest vill jag slippa att vara gravid, det ska erkännas, men såklart vill jag även träffa vår bebis. MEN på många andra sätt vill jag såklart inte föda än, bebis är ju inte riktigt färdig än. Går in i v 34 i morgon, så om h*n väntar 3-4 veckor till är den mer än varmt välkommen ut.

Kalendern på Familjeliv säger såhär idag:

Du är i vecka 33.
Du har gått 32 fulla veckor och 6 fulla dagar (v32+6).
Du är i 8:e kalendermånaden.
Du är i 9:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Lör 7 jan 2012
Du har 49 dagar kvar till beräknad förlossning.

7 veckor kvar, alltså är jag i v 33 nu. Eller snarare åtta veckor kvar för man ska ju gå 40 fulla veckor? Jaja, det löser sig. Bebis är där den är tills den vill ut ändå. Senaste veckan med förkylningar (både jag och Elma) har varit lite kämpiga men med halvtidssjukskrivningen har iaf sammandraningarna lugnat ner sig. Skönt! Får sova bättre och må lite allmänt bättre. Inte fått nåt svar från FK däremot, så vi får verkligen hoppas att de godkänner min halvtidssjukning. Den som lever får se :)