sancti

Min Nellie

Jag har ju aldrig riktigt haft tid att skriva om Nellie så som jag skrev om Elma när hon var liten. Av naturliga skäl, såklart, det finns inte tillnärmelsevis lika mycket tid när man har hand om två busungar och samtidigt söker jobb. Men jag skulle vilja skriva några rader om hur Nellie är som bebis.

Nellie är nu alltså 7½ månad gammal och en charmig busfia. Hon lärde sig att sitta när hon var ca 5½ månad och har nu börjat dra sig upp till stående och även tagit något enstak trevande steg längst möblerna. Men hon älskar att stå och ställer sig gärna mot allt. Hon har även lärt sig att sätta sig själv och sitter ofta och ler i spjälsängen när man kommer in i rummet.

Men om vi ska ta det från början – sömn, mat osv

När Nellie var nyfödd började hon livet på utsidan med att gallskrika i två timmar. Chockad över att utsidan var så kall och ljus antar jag. Men sedan sov hon mycket de första veckorna som de flesta andra bebisar. När hon var någon vecka gammal började hon koncentrera dagens skrikande till kvällen och det pågick i flera månader, tills hon var 4-5 månader gammal. Vi gick och buffade och skakade henne mjukt för det var det enda som lugnade henne något. Vi hade tur att Elma sov så bra som hon gjorde för hon vaknade aldrig av Nellies skrik.

Nykläckt och upprörd!

När Nellie var sex månader gammal hade hon otroligt svårt att somna på kvällen och hon vaknade ofta ofta i de tidiga kvällstimmarna. Mamma skulle alltid ligga kvar hos henne i sovrummet för om man gick ut vaknade hon och började skrika. Så det var dags för Tassmetoden. Kortfattat går tassmetoden ut på att på ett milt sätt lära barnet att somna själv, och inte bli skakad/buffad/buren osv tills det somnar. Man sitter alltså bredvid och lägger sin "tass" (hand alltså) lagom tungt vilande på barnets mage, rygg, rumpa eller vad som känns bäst/det man kommer åt. Första kvällen skrek hon i 45 minuter, andra i 30 minuter, tredje i 20 minuter och nu, en och en halv månad senare, somnar hon nästan alltid inom 10 minuter och inte helt sällan utan alltför mycket gnäll och ibland helt utan gnäll ens! Dessutom kan hon ibland somna om på natten om man lägger handen på henne igen.

Hon sover nu från ca 19.00 eller 20.00, vaknar en eller två gånger och ammar (fortfarande) men somnar då snabbt om och sover till 06.00 eller 07.00.

Två månader och vill inte sova själv i vaggan.

Nellie har lekt med nappar och kväljt sig på dem lite men för övrigt verkar hon tycka att det är en puckad uppfinning. Samma sak gäller nappflaskor – varför ta dem när man kan amma, liksom? Så hon har aldrig druckit ersättning eller välling och verkar riktigt nöjd med situationen som den är. Hon började få Smaksensationer när hon var fyra månader och visade stort intresse för maten redan från början. En vanlig dag nu när hon är sju månader i mat- och sovväg kan se ut såhär:

Vakna 07.00, äter gröt nån halvtimma senare. Ammar ev vid ca 09.30 för att sedan gå upp och sova i spjälsängen. En bra dag sover hon då 1,5 timma. 11.30-12.00 blir det (än så länge en burk) mat som oftast ät med god aptit. Oftast kommer sedan nästa sovperiod efter vi hämtat Elma från dagis vid 14.30 och då kan hon sova 1-2 timmar. Mellanmål med frukt blir då före eller efter denna sovstund. Sedan äts det middag (burkmat igen) vid 17.00 och sedan gröt innan läggdags ca 19.00.

Fyra månader och gröt är MUMS!

Än så länge har vi inte haft några större problem med mat och hon sov på nätterna (fastän hon haft perioder där hon vaknat ooofta) redan från start. Nellie blir som allra gladast av Elma och som allra ledsnast av Elma också. När storasyster busar och gör ljud kan Nellie tjuta av skratt och när hon kramas alldeles för hårt, som hon börjat göra senaste månaden, blir det genast ett frustrerat gallskrik.

Hon har redan sedan hon var liten intresserat sig för leksaker och sitter gärna och pillar med nåt som låter och/eller lyser. Hon älskar sin plasthand och plastfot som hon gärna stoppar i munnen (och kräks ofta ner allt inom synhåll). Hon stoppar förresten det mesta i munnen och man får passa sina egna fötter, disktmaskinen, torkpapper, hennes strumpor och toalettstolen (!!) bl.a. som hon gärna smakar på.

Nellie har också redan från början varit ganska fascinerad av hår och sitter gärna och fingrar och drar i det. Fler än en gång har det blivit gråt och tandagnisslan när storasyster kommit lite för nära med sitt hårsvall som säkert är lite extra lockande. Själv klippte jag av mig håret när hon var 5-6 månader gammal. Säkerhetsåtgärd liksom.

Fem månader gammal. Även en Superbaby kan trassla in sig i filten :)

Från hon var 3-4 månader och fram tills för knappt någon månad sen var hon mycket ängslig då hon närmades av någon utom familjen. Rena främlingar var helt livsfarliga men även farmor/mormor/moster osv fick stryka på foten ett tag. Nu går det nästan alltid bra när hon är hemma och någon hälsar på, men när hon inte är på hemmaplan känns det ibland jobbigt fortfarande.

För några veckor sedan började hon med ma ma ma-ljuden och strax därpå kom pa pa pa-ljuden och nu kallar hon ofta på oss och säger mamma och pappa när hon är ledsen, trött eller allmänt frustrerad.

Man kan skriva hur mycket som helst om den här härliga ungen men för att sammanfatta – Hon är en härlig, glad, kärleksfull unge som verkar vara lite mer kaxig än vad Elma var i samma ålder. Hon är mer eller mindre bara ledsen när hon slår sig (vilket börjar bli ofta eftersom hon lär sig stå/gå) eller när hon är riktigt trött eller hungrig. Hon har ett leende som kan smälta ett isberg och som hon gärna visar upp när man kommer in i rummet efter hon sovit. Hon är på G att böra krypa och har tagit några få krypsteg de senaste dagarna, men det är en långsam process och ibland blir även hon frustrerad. Men oftast är det snabbt övergående då det finns så mycket annat roligt att göra.

Hon är vår Solstråle och jag och pappa älskar henne och Elma mest av alla!

P.s. Vi klär henne ALDRIG i rosa, som ni ser ;) Vår lilla Rose!